Det pratas inte så ofta om doxning eller doxing/doxxing, som det också stavas. Men det har faktiskt varit känt i många år nu. Jag ska börja med att berätta vad doxning är.
Det är metoden att med hjälp av internet leta reda på och publicera privat eller känslig personlig information om en individ eller en organisation utan offrets vetskap och samtycke. Ordet är en neologism och kommer av dox eller docs för documents.
Även före internet kände vi till att uppgifter publiceras, men det var först på 1990-talet som doxning blev ett självständigt begrepp. Onlinevärlden var i sin linda och hackergrupper betraktade anonymitet som något i det närmaste heligt.
Men så fort grupperingar bildas, uppstår också rivalitet mellan olika grupper, och man började publicera privat information om rivaliserande grupper och kanske till och med skvallra om dem till myndigheterna. Begreppet doxning föddes, och inom cybersäkerhetsvärlden har det varit känt sedan dess.
Idag har doxning spridit sig och omfattar inte längre specifikt publicering av verkliga namn på personer eller organisationer. Idag handlar det i första hand om att hitta och publicera så mycket privat information som möjligt om människor – information som folk inte nödvändigtvis vill ska publiceras, t.ex. bostadsadress, personnummer, telefonnummer, barns och makars namn, skolor, personliga bilder och så vidare.
På så sätt kan doxning användas för att förfölja, trakassera, mobba och ”bestraffa” andra. Det händer att kända personer, politiker och journalister som utsätts drar sig ur debatten, kollapsar av stress eller i extrema fall att vissa av dem fruktar för sina liv.
Det har blivit vanligt bland vissa individer och grupper på sociala medier att på nätet förfölja personer de är oense med. Och genom att hitta och publicera privata och personliga uppgifter om dem kan onlinemobbningen och hoten fortsätta offline.
Tyvärr slutar det inte där. Alla former av mobbning och trakasserier på nätet är förkastliga. Men vi ser tyvärr att det drabbar våra barn också. Det händer att unga människor lockas att dela personlig information och bilder på nätet, och plötsligt har de blivit offentliga. Motivet kan vara något så grundläggande som hämnd eller som en del av utpressning.
Unga människor som lockas att dela bilder på sig själva kan tvingas att dela mer och mer, i allt mer komprometterande situationer, under hot om doxning – det vill säga att utpressaren hotar att publicera det de redan har delat.
Doxning kan få enorma konsekvenser för de som drabbas och tyvärr finns det en hel del tangentbordskrigare som tycker att det är helt okej att stalka folk de är oense med och andra som tycker att det är okej att locka våra barn och ungdomar att lämna ifrån sig bilder och information om sig själva.
Ett av problemen här är att doxning inte nödvändigtvis är straffbart. Det beror mycket på vad som delas och hur informationen hittats. Men det gör inte doxning mindre problematiskt.
Idag finns det enorma mängder information tillgänglig om oss alla, information som alla kan hitta med bara några få sökningar. Men det gör det inte rätt att dela informationen med andra, och mobbning, hot och utpressning är inte bara förkastligt, det är också fel och ofta olagligt.
Vad kan du själv göra för att skydda dig från doxning? Ärligt talat finns det inte mycket du kan göra, särskilt om informationen redan är allmän egendom.
Men börja med att googla dig själv, se vad du kan hitta om dig själv och sök gärna från olika datorer och webbläsare. Du kommer att bli förvånad över hur mycket information du hittar om dig själv.
Kontakta de platser där du hittar information om dig och be dem att radera uppgifterna. Det har du rätt till enligt GDPR, och de måste till och med dokumentera det.
Men om dina uppgifter finns på tjänster utanför EU kan det tyvärr vara svårt, för att inte säga omöjligt.
I framtiden måste du vara försiktig med vad du berättar om dig själv. Information du delar på sociala medier är näst intill omöjlig att ta bort igen, och när den väl skördats av nätbrottslingar kommer den även att kunna dyka upp på det mörka nätet.
Det bästa du kan göra är att inte ge efter om du utsätts för doxning, rapportera om du utsätts och prata med dina barn om att aldrig dela information om sig själva som de inte skulle känna sig bekväma med att visa sina far- eller morföräldrar.